Glöm inte att ringa ut!

Jag kallar in; Ziggy kommer som ett skott och sätter sig framför mig. ”Vad duktig du var nu!”, och så får hon en godbit för att hon kom så snabbt fast hon egentligen hade fullt upp med att gräva efter sork. Det är då det händer; Ziggy reser sig och går. -”Hmmrpf”, harklar jag mig irriterat, det där ska hon ju veta vid det här laget…
Men vänta nu – vems fel är det där? Jag har gjort det så många gånger, och gör det ibland än idag – glömmer den viktiga frisignalen. Och handen på hjärtat – hur duktig är du på att berätta för hunden när en övning är slut? I somras var jag på kurs hos Eva Bodfäldt. Om jag inte förstått vad en frisignal har för värde tidigare så blev det väldigt tydligt då. Eva beskriver det som ett klassrum. Så länge du tränar med hunden, och det gör du varje gång du ber hunden om ett specifikt beteende, har hunden lektion i klassrummet. Om så för bara tio sekunder. Då måste man komma ihåg att ringa ut när lektionen är slut. Har man som jag arbetat på en skola och upplevt elever som lämnar klassrummet innan lektionen är slut blir allt solklart. Det är faktiskt precis samma irritation jag känner som när hunden går iväg fast jag inte gett frisignal. I skolan lär sig eleverna att lektionen är slut när klockan ringer eller läraren säger att nu är det rast. Men hur ska hunden veta när lektionen är slut? Hur tydliga är vi att berätta för våra hundar att nu får du springa ut och leka på skolgården?
Själv är jag bra på att berätta för mina hundar när ett träningspass är slut. Men så där till vardags, som när jag kallar in hundarna för att fortsätta promenaden eller ber dem sätta sig vid sidan när en cyklist ska passera … ja då blir det gärna slut när de har fått beröm eller en godbit. Inget ”varsågod”, ingen frisignal. Så den där gången när jag vill att vi ska fortsätta med något annat efter inkallningen – ja då blir det ofta tokigt. För mina hundar vet inte om lektionen fortsätter eller om det är rast. Ibland ska man vänta på ett varsågod och ibland inte.
Hur tydlig är du?

Tips för en bra frisignal:

• Bestäm dig för en tydlig frisignal. Ofta har vi flera utan att vi tänker på det (som t ex att ge beröm, godis eller att du går iväg)
• Använd en verbal signal – alltså ett ord eller ett läte. Hundar är experter på att läsa vårt kroppsspråk och börjar du röra dig innan du gett din frisignal blir rörelsen lätt den signal som hunden går på. Hunden får alltså inte ”tjuvstarta” för att du rör på dig.
• Var konsekvent med frisignalen (kanske det svåraste av allt)
• Har din hund svårt att vänta på frisignal i specifika situationer? Ett sätt att komma tillrätta med det kan vara att under en tid belöna med flera små godbitar, alltid olika antal, i en tät följd. Snart lär sig hunden att man inte vet när godisregnet tar slut – ibland får man en ibland fem och ibland tre. Då kommer den att ta kontakt med dig efter första godbiten istället för att gå vidare. Ett utmärkt tillfälle för dig att ge frisignalen. Som för övrigt också är en belöning, glöm inte det!