Det är inte hundens fel

”Om en hund gör dig olycklig är det inte hundens fel – det är något fel på din träning”. Jag är på en två dagars workshop med den legendariske djurtränaren Bob Bailey och han kastar ur sig oneliner efter oneliner som fastnar i mitt minne. ”Do the fuck ups without the dog” (det vill säga ”torr-träna” momenten utan hund så du slipper förvirra hunden med dina fel), ”Does it not work – change your behaviour” (funkar inte träningen – ändra ditt beteende). Men av allt fantastiskt klokt som Bob säger om att träna djur fastnar just den här meningen mest – ”If a dog makes you unhappy, it’s not the dogs fault – it’s something wrong with your training”.

Ibland hör man hundägare säga saker som ”den här hunden gör bara som han vill, den går inte att träna”, ”hon hämnas för att jag …” eller ”det är något fel på den här hunden – så gjorde aldrig min förra”. Jag är övertygad om att hundar gör så gott de kan. Hundar är inga maskiner – de är individer och de fungerar alla olika. Hundar vill inte hämnas, det är ett mänskligt beteende. Även om hundar på många sätt liknar oss människor, inte minst när det gäller inlärning, så vill de inte straffa eller hämnas. Hundar är i grund och botten väldigt fredliga varelser – de vill ha fred och harmoni. Om hunddjur i det vilda skulle dominera, straffa och hämnas varandra skulle flocken snart vara utdöd. Det är helt enkelt ingen bra överlevnadsstrategi.

I tusentals år har vi avlat hundar för att kunna samarbeta med människan, och hundar vill inget annat än att just samarbeta. Så varför funkar inte samarbetet ibland? Vi vill nog gärna att det ska vara hundens fel. Det blir så mycket lättare att skylla på hunden än att granska oss själva. Men tänk om vi istället alltid stannade upp, tog en paus och ställde oss frågor. Frågor som ”vad gör jag för fel?”, ”varför förstår inte hunden vad jag vill?”, ”hur kan jag ändra min träning så att just den här hunden förstår?” – helt enkelt ”hur kan JAG ändra mig?”. För som Bob Bailey säger – ”det enda beteende du har kontroll över är ditt eget”. Så börja med dig själv. Förändra dig själv och du kommer upptäcka att hundarna lär oss så mycket om oss själva. Börjar du se på hundträning ur det här perspektivet kommer du upptäcka att hundträning är rena rama personlighetsutvecklingen. Du blir inte bara en bättre hundtränare – du blir en bättre människa.

Några tänkvärda råd från Bob Bailey:

• Träning är NU, alltid nu och inte i då- eller framtid. Tänk, planera, gör. Alltid i den ordningen. Tänk eller planera inte samtidigt som du gör. Funkar det inte som du hade planerat? Ta en paus, tänk och gör om när du har en ny plan.
• Ställ frågor! Vad har jag? Vad vill jag ha? Vad funkar? Vad funkar inte? Varför funkar det inte? Och inte minst- vad kan jag förändra?
• Träning är mekaniska färdigheter. Träna på momenten utan hund. Var ska du ha kopplet, var ska du ha belöningen? Hur ska dina rörelser se ut för att det ska bli effektiv träning? Ju snabbare och skickligare du blir desto effektivare blir träningen.
• Gör det lätt för hunden att göra rätt. Träna i en miljö där hunden kan koncentrera sig på träningen. Först när hunden kan utföra beteendet i en lätt miljö lägger du stegvis på störningar.
• Gör det värdefullt för hunden att träna. Hunden ska tycka att det är roligt! Varje enskilt hund bestämmer vad som är en belöning och vad som är ett straff. Vill hunden hellre göra något annat än att ta din belöning? Då är det fel på belöningen. Hitta något som just den hunden verkligen vill ha. Reagerar hunden negativt på ditt beteende (t ex hukar sig, sänker svansen, vänder bort)? Då är ditt beteende straffande för just den hunden. oavsett vad du själv tycker.
• Bestraffning minskar inte bara ett beteende, det minskar också förtroendet för tränaren. Tänk efter – går det verkligen inte att lära hunden detta på något annat sätt än genom straff och tvång? Och gå till dig själv – vill du bli tvingad att göra något under hot? Vill du dessutom göra om det du blivit tvingad till under hot?